Hej!
Hoppas allt är bra med er där hemma i kylan!
Här är det bara bra. Vi har verkligen fått se mycket de här två dagarna på sjukhuset kan jag säga! Igår och idag har vi varit på Casualty, Emergency avdelningen. Det är akutmottagningen på sjukhuset. Deras sjukhus system är helt sjukt här! Jag knappt förstå att det går runt och fungerar som det ska med alla brister de har.
Igår var vi första dagen på avdelningen. Vi blev välkomnade av avdelningeschefen och sedan skickade hon oss till en samling sjuksköterskor som stod i en ring längre bort i korridoren. Vi gick dit och de började sjunga och vissa smådansade och klappde händerna. Kim och jag visste inte riktigt vad vi skulle göra så vi stod där och lyssnade. I korridoren ligger patienterna helt öppet med bara trasiga draperier runt sig. Om de har tur så är de fördragna. Men oftast så är de inte det, tyvärr.
Ena delen av avdelningen är medicinska patienter typ alkoholförgiftade, diabetes osv. Andra delen är för trauma patienter dvs. trafikolyckor, knivhugg, misshandel mm.
Efter att sjuksköterskorna har sjungit klart deras gospel (ja, det låter verkligen som gospel!) så ber de en bön tillsammans och efter det börjar ronden. Det står en sjuksköterska i mitten och läser från ett block (antagligen från helgens aktiviteter, hon pratar väldigt lågt så vi knappt hör!). Det är säkert 20 stycken sjuksköterskor så det är väldigt trångt då vi ska gå runt till patienterna så knappt hälften hör ju vad som sägs om patienterna!
Kim och jag hänger på, ingen säger vad vi ska göra. Avdelningschefen är upptagen så vi strosar runt på egen hand. Om vi har tur så svarar läkarna och sjuksköterskorna tydligt på våra frågor, men det är inte ofta ska jag säga. Oftast känns det som att de inte ser oss eller vill prata med oss eller förklara vad som pågår. Om vi frågar är det vissa som tittar konstigt på oss och undrar vad vi gör där eller om vi ens kan någonting. Det hela känns väldigt konstigt, men det finns några få som ler mot oss och är trevliga tillbaka så de känner vi att vi kan prata med ordentligt.
Vi har fått se många knivskadade patienter med stora rivor över hela kroppen. En ung kille hade blivit knivhuggen över hela kroppen och de höll på att sy igen ett stort knivsår i pannan då vi var där. Chockerande att se.
En annan ung kille hade blivit allvarligt misshandlad och var helt svullen i hela ansiktet. Sjuksköterskan som förklarade detta för oss stod och småskrattade och sa "they drink too much and then they get into a fight!".
En annan man hade tagit en överdos av sin hustrus medicin och han var helt borta och rastlös och ville därifrån så de fick binda fast honom i sängen. Han låg och skrek och var allmänt högljudd av sig mest hela tiden.
En kvinna kom in och var alkoholförgiftad samt att hon var gravid i fjärde månaden. De visste inte om bebisen levde.
Alla patienterna ligger rakt på madrasserna, utan lakan. Har de ett lakan över sig är det oftast blodigt och smutsigt.
Sjuksköterskorna går runt med sina handskar hela tiden från den ena patienten till den andra. Samt att de har samma plastförkläde på sig utan att byta och de fikar i dom också. Väldigt ohygieniskt och äckligt!
Det finns ingen handsprit. Jag har aldrig sett någon tvätta händerna regelbundet ens.
För att inte tala om toaletterna på avdelningen! Där finns inte ens några toalettringar utan bara själva toaletten. Vi visste inte vad vi skulle gå på toa, allt känns väldigt ofräscht! Så Kim och jag springer oftast bort till Skill´s Center på MEDUNSA (läraravdelningen) för att kissa. Där finns riktiga toaletter!
Detta var lite av det sydafrikanska sjukhussystemet!
Jag hoppas ni mår bra hemma!
Kram <3
Kommentera